För nästan ett år sedan hittade jag till den här bloggen .. Jag läste nästan varenda inlägg och mina ögon fylldes med tårar , Jag tänker på henne än idag och jag vet inte varför . de var någonting som fastnade hos mig . Idag så är de en minnesblogg för Madeleine som hennes mamma håller levande , men om man tittar längre tillbaka får man läsa om Madeleines kamp mot Cancern. Jag tänker på Madeleine och hennes familj , hennes dåvarande pojkvän som hon hade förlovat sig med . Hon var 20 år gammal , nästan som jag ..

Det käns så tungt , att se och läsa om folk som lider så, men ändå så var hon så positiv . Krävs de att de händer någonting allvarligt för att man ska uppskatta livet? kanske :/ man måste försöka iaf ! Se hur bra man har det , Måste ta hand om varandra! Man vet aldrig vad som händer imorgon .