Jag Hämtade Leon när han var ca 9 veckor och första gången jag såg honom sprang han runt på golvet framåt tillbaka som en liten köttbulle och busade. När jag tog upp honom i min famn så tittade han på mig med lite smått oroliga ögon, och han fyllde mitt hjärta med kärlek från första stund. Redan efter några minuter i bilen påväg hem så somnade han i mitt knä .. Han var världens snällaste lilla och när vi kom hem till lägenheten så nosade han runt nyfiket och ganska så snabbt började han känna sig hemma. Tanken var att han skulle sova själv på sin plats brevid sängen under natten, men hans små gnällande ljud och mardrömmar krossade mitt hjärta så han fick ligga tätt intill mig och somna lugnt. När han tog sina små tupplurer på dagarna skulle han alltid ligga brevid matte och när vi gick på promenader så gick han tätt intill mitt ben och efter en stund tittade han upp på mig för att han inte orkade gå längre så han fick bli buren under jackan med huvudet stickandes fram . min lilla älskling , men efter ett tag blev han mitt lilla bustroll som ställde till med alltifrån att bita sönder strumpor och underkläder till att rymma . På promenader så skulle han alltid ha med sig kottar och pinnar hem , men de fick han icke.. Men snabb var han på att lära sig sitt , ligg , puss , och vacker tass för godis var väl det godaste som fanns .. Åh vad jag saknar mitt lilla troll ..

Det går bra på intervjun imorgon och att jag får jobbet !

Ibland händer det saker som man inte alls hade väntat sig och någon berättar något som kan göra så ont inombords att höra . Jag har inte varit mig själv på senaste och det kanske inte är så konstigt , för att veta att någon som man älskar mår så dåligt , det är inte roligt.. Och jag tar på mig en del av skulden för att jag inte funnits där tillräckligt , för jag vet att jag har stött bort och inte orkat . men jag visste inte att det hade gått så långt och jag trodde allt skulle bli bättre . men om jag hade lyssnat mer, sagt att jag älskade dig lite oftare och kramat om dig som jag borde , hade det blivit bättre då.. Hur ska jag hjälpa , när jag känner mig så maktlös .

Ibland käns det som att oturen slår mycket hårdare på vissa , och jag önskar jag kunde ta allt dåligt som hänt ifrån min mamma . Jag vill finnas där men jag är så långt bort .. Efter allt som har hänt så vet jag att det som hände nyligen tog mycket på krafterna och jag önskar jag kunde göra allt bra.. Tänk om alla visste hur stark hon var och allt hon tagit sig igenom , fortfarande.. Så är hon lika snäll och omtänsaksam mot allt hon möter och med världens största hjärta som man kan ha . När mamma blev sjuk så blev jag förstörd och hela min värld rasade.. Cancer.. Varför finns cancer , och varför drabbade det min mamma .. varför händer allt dåligt dom som förtjänar det minst.. och Varför allt som hänt nu? Jag skulle vilja ge henne allt som hon förtjänar för att för mig är hon världens finaste och bästa människa och jag har tur som har en sån fin mamma .

Jag hoppas att allt blir bättre nu.. verkligen .