Att hålla sig fast vid det förflutna .

En viktig sak i livet att komma ihåg är att det som har hänt i vårt förflutna är någonting som redan är borta . Det är inget som finns kvar och ingenting man ska hålla fast vid och repetera i sitt huvud. Vi lever idag och nu, det är bara vårat eget sätt att tänka som skapar och gör minnen till någonting att hålla fast vid, att bli sårad eller fundersam över " att gråta över spilld mjölk" är vad man gör . Jag pratar om minnen som vi håller fast vid på ett negativt sätt . Man MÅSTE leva nu. för mig är det här väldigt viktigt och en sanning som jag måste ta lärdom av. Jag tror alla har någont som dom håller sig fast vid på ett eller annat sätt . Man kan drömma om morgondagen och skapa realistiska visioner för sig själv , det här gör mig lycklig.  Men det enda vi har är IDAG och man får njuta och ta vara på varje sekund och skapa det mest positiva för oss själva och omgivningen vi älskar . Man får lärdom av det som hänt och det har gjort oss till dem vi är på ett sätt, men det enda man ska göra är att ta den lärdomen och gå vidare utan att ens se tillbaka efter som det förflutna är historia , det förflutna är inget annat än historia . Det fina med vårt sinne , är att vi har makten att skapa bara fina saker om vi så ställer in oss på det. Att ha den styrkan, vi alla har styrka inom oss. En styrka som är orubbar .

Ibland vill jag gråta , av all skönhet som finns i världen . Saker som man ofta glömmer bort .Jag satt en gång ute vid ett fält och jag kände sån ro i kroppen av vinden som blåste vackert igenom alla blommor och gräset , någonting som för vissa människor inte går att förklara utan att man blir sedd som knäpp, kanske? Men den här världen är vacker , jag har fått min gåva . Jag sitter ofta i naturen och jag uppskattar skönheten av ett rådjur som står med sitt barn i frid och tuggar på gräset . Jag ser så mycket fint ibland och mina ögon blir fyllda med tårar , men ibland så mycket ont som gör att det värker i hela kroppen . Jag vill hjälpa hela världen , jag vill trösta alla barn som gråter och inte får leka som andra barn , jag har ett kall inom att göra en resa och hjälpa de människor jag kan. Jag vill göra det och jag har velat gjort det under många år . Om alla människor skulle hjälpa till lite grann så skulle världen vara en vackrare plats , om alla tänkte med hjärtat och inte utav ilska och ondo . Jag älskar människor , men jag hatar de demoner som finns i oss människor . Elakhet , svartsjuka , ilska . Men om man ser allt det vackra , tar vara på nuet , i sitt eget liv så kan man känna lycka , och ännu viktigare sprida lyckan vidare . Jag har hört att leende sprids väldigt enkelt .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0